Igår kväll ville Le chef inte duscha, utan förhandlade till sig att han skulle få duscha nu på morgonen. Visst, det skulle gå bra.
Imorse vaknade han före oss, och hoppade direkt i duschen.

Men han kom ur duschen med ett rent yttre och ett solkigt inre?

Humöret i botten! Han började direkt småretas med Filosofen, retas och irritera så som bara en storebror kan. Filosofen blir så frustrerad så han gråter av ilska.

Vi gick emellan och försökte avleda, vända Le chefs humör och rädda dagen men det var kört. Han stormade upp och skulle ut, springa härifrån, rasande över att ingen lyssnar på honom! Det är ju precis det vi försöker, det är ju det vi gör.

I flykten höll han på fälla omkull pappa som hade LillMonstret på armen och i kaoset ramlade Le chef i golvet och saker blev ju inte bättre av det. Plötsligt var allt pappas fel och han skulle minsann vägra att åka med pappa hem efter skolan... Jag fångade upp Le chef, rusade till sängen och hade ett mysprat med honom för att få honom lugn igen, och summa sumarium är att Le chef är hemma idag för att "vila huvudet".

Att tvinga iväg honom till skolan idag hade bara slutat med katastrof. Osams med lärare och klasskamrater, och en än mer nedtryckt självkänsla.

Att få diagnosen autism, det är underbart, så mycket som blir glasklart!!
Men samtidigt är det så knäckande, så ledsamt... Tänk så många gånger vi faktiskt varit arg på honom, tyckt han varit tjuskallig och besvärlig, tvingat honom att bryta sina mönster och rutiner för vi inte fattat att dom är så viktiga.

Inte vetat varför, inte förstått...

Det svider.

Men så fruktansvärt sne jag blir!!!!!!!!!
Satt 30 min och skrev ett enormt inlägg här, klickade på spara och POFF var det borta.

Så... så... så... FRUSTRERANDE!!

Idag hände det otänkbara!

Le chef, som tvärvägrat att göra något ståendes längst fram i klassen under alla sina år i skola hittils, anmälde sig FRIVILLIGT till att vara dagens klassvärd. Det innebär att stå framme vid tavlan och berätta för klassen vilken dag det är, vilket datum, var som serveras till lunch, och hur dagschemat ser ut.

Frivilligt!

Längst fram!

Inför hela klassen!

Prata högt!

Ett liten sak för de flesta, men banne mig inte för min Le chef!!

Applåder och visslingar i mängder!

Ja så var det den däringa kakan jag skrev om.
Den gjordes! Så enkel att göra och rackarns vad goooood!

Kokosglasyren var ljuvlig!!

Men som vanligt... alla andra äter men jag är inte sugen?
Det är pillrandet som lockar, inte ätandet!

Summa sumarium, gör den, den var god!

Undrar om jag ska vara en god mor och hustru idag och baka en kaka?

Såg denna och snålvattnet rinner lite diskret...

Chokladkaka med kokosglasyr

225 g smör eller margarin

4 dl socker

3 stora ägg

6½ dl vetemjöl

1 tsk bikarbonat

1½ tsk bakpulver

1 msk vaniljsocker

1 dl kakao

5 1/4 dl mjölk

Kokosglasyr:

300 g kokosflingor

3 dl strösocker

1½ dl sirap

125 g smör eller margarin

½ dl mjölk

Ugn: 175°

Rör matfett och socker ljust och poröst. Tillsätt äggen ett i sänder utnder fortsatt kraftig omrörning.Blanda mjölet med bikarbonat bakpulver vaniljsocker och kakao. Rör ner mjölblandningen omväxlande med mjölken. Rör till en jämn smet.Lägg ett bakplåtspapper i en långpanna. Bred ut smeten på det. Grädda i nedre delen av ugnen ca 45-50 minuter.

Gör under tiden glasyren. Blanda samman alla ingredienserna i en kastrull och sjud på svag värme under omrörning ca 5-6 minuter.Tag ut kakan och bred kokosglasyren över hela kakan. Grädda ytterligare ca 15 minuter mitt i ugnen.

Låt kakan kallna innan den skäres i bitar ca 5×5 cm.

Jag anar brister!

Stora brister i människors grundläggande kunskap angående vardslivet.

Så lite kort vill jag bara dela med mig av lite allmännyttig information, i all välmening, för allas trevnad helt enkelt.

• Skåpluckor är i de flesta fall utrustade med gångjärn. Detta för att luckorna skall gå att stänga. Stänger luckan gör man lämpligen efter att man gjort det man öppnade luckan för att göra, tex efter att ha plockat ut något. (Se även nedanstående punkt ang att ställa tillbaka saker där man tog dom.) Värt att tillägga är att hörnen på skåpluckor är hårda, och sitter ofta i huvudhöjd, i vissa fall en förarglig kombination. (Notera att samma princip gäller även lådor, såsom besticklådor, vilka då finns i knähöjd.)
• Att ställa tillbaka en sak där man ursprungligen tog den underlättar vardagssysslor enormt. En tingest plockad ur ett skåp kan ställas på en bänk, användas, ställas ner på en annan bänk, men skall sedan åter placeras på ursprungsplatsen. Observera att ursprungsplatsen INTE är den första placeringen på bänken. Om denna återplacering inte sker kommer tingesten inte att på eget bevåg hitta vägen hem, utan någon annan, som troligen inte brukat tingesten alls, tvingas placera den till rätta.
• Smutsiga köksattiraljer och poslin göre sig bäst i diskmaskinen. Vissa kan finna den vacker att se på och placerar den därför sporadiskt utspridd på diskbänk, köksbord och övriga tillgängliga ytor. Följden är en fasttorkad sanitär olägenhet som kan resultera i behovet att repetitiv behandling i diskmaskin. Tidskrävande, icke ekonomisk, och resulterar ofta i aggresivt slammer från den som slutligen tar sig an arbetet.
• Nytvättade köksattiraljer och porslin kan, oavsett hur gärna man vill det, inte förflytta sig till hyllor, skåp och lådor. Handkraft kräves!
• Lock är en snillrik uppfinning som användes för att försluta öppningar med. Ett stängt lock är ett bra lock. Lock finnes bland annat på tandkrämstuber, ketchupflaskor, syltburkar och toaletter. Innehåll som skall skyddas med lock har en förmåga av att torka samman till något obrukbart. Den risken minimeras med ett stängt lock, och produkt skyddad av detta kan brukas under längre period. Gäller ej toalett då den ej torkar och blir obrukbar, men av principskäl skall även detta lock stängas.

Fler iakttaganden kan komma.

Mvh Husmor Anna

Såja, en ny blogg, på en ny sida. Grejjar jag det?
Hoppas och vill.

Få saker kan ge sådan prestationsångest som andras bloggar. Finns så många som är så bra. Läser, skrattar så jag kvider, blir berörd så tårar rinner, blir arg så saliven nästan stänker. Och nu ska jag med, blogga!
Men... man kanske får blogga, även om man inte tillhör eliten, även om man inte postar något världsomvändande?

Here we go.